Kommer sent glömma söndags middagen då min pappa säger "Nickis, hur kommer det sig att du jämt hamnar i bråk men inte Edith när ni går på samma ställen och är ute lika mycket?"
Där sitter jag med två blåklockor och fläskläpp och säger "jag vet inte otur kanske...?"
Middagsstämningen var mycket tyst och tryckt efter de samtalet.
Och Edith sa precis hur hon kände sig då "ja, fyfan vad jag kände mig löjlig då. jag tänkte bara: edith gör nått riktigt jävligt nu för att visa dom att jag egentligen inte e värsta fina ängeln".
Eller bara söndagsmiddagarna som oftast slutade med att något va fel och allt blev stelt. Typ att varken jag eller Edith tyckte om maten eller bara inte orkade vara sociala då blev det ett jävla liv, men det va fort mest mitt fel.. Jadu, jag erkänner att jag är den som va värst men jag är ju ganska snäll ändå? och kan faktiskt bete mig...ibland.. när jag känner för det liksom..
Inte mitt fel att jag är ett tjernobylbarn!
Sen köpte jag en hund utan att säga något, jag köpte en katt utan att säga något och piercingar och tatueringar.. Men nu har Edith bestämt sig för att joina den mörka sidan, hon ska köpa en katt i smyg..!
Men det har alltid varit så att jag fått mest skit även om Edith skulle gjort samma sak så hade jag ändå fått mer skit än vad hon hade fått. Men hon är inte så oskyldig egentligen, bara lite smidigare än vad jag är..
Jag har nog lärt henne lite om hur det riktiga livet är, det är ju hårt för dom hårda liksom.
Snart kommer hon hem och då ska jag se till att hon får se hur det går till, då får hon inte bara höra mina historier utan även vara delaktig i de hela.!
jadu nickis.. Livet är hårt..för dom hårda! :)
SvaraRaderahaha jag vet! men de är ganska ironiskt, asså både edith o agnes håller med om att jag va jämt den som fick skit för de mesta :p
SvaraRadera